ord som bubblar inombords men som inte vill ta form

någon dag måste vara den första.
då man knappt känner igen ett enda ansikte,
och knappt vet vem man själv är.
det går bara inte att beskriva känslan, men den finns där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0