men Fru Pärlemor kommer aldrig sluta glimma
pulsen ökar hastigt när hjärtat börjar slå
knarrande golv och splitternya hjärtan
som börjar slå varje dag, överallt, över moln
och när man sover slår hjärtat långsammare
vårregn
nästan sommarluft
blandat med
konstiga skratt
löften om att aldrig
glömma
trots tjugofem hejdå
trumhinnan slog sönder musiken, och inte tvärtom
ingen kunde få oss att tro något annat
idag ser det annorlunda ut
idag finns bara ett antal stunder kvar
stunder av lycka och trygghet
tvåtusenfyrahundra syremolekyler
våra fingrar frös till is men vi dansade ändå
och vi ställde oss på några stenar i den iskalla luften
och skrek ut mot havet allt vad vi kunde,
bara för att ingen kunde höra oss.
mjölksyra
men tid är liv. och livet bor i hjärtat.
vi gömmer oss bland träden
i tystnaden
i den sockerfria dimman
där vi känner trygghet.
och ingen kan viska som vi gör
för det finns ingen annan där.